Nu när jag väntar mitt andra barn så kan jag ibland få en liten sorgsen känsla. Min lilla pojke, mitt enda barn, vårt liv som vi har nu tillsammans, kommer förändras. Såklart till det bättre och jag verkligen toklängtar tills vi får träffa lillebror. Men det är som allt annat när man får barn att det är med ett litet sorgset hjärta man inser hur fort tiden går, hur fort livet förändras. Hur fort barnen växer. Ibland vill jag bara stanna tiden. Men samtidigt vill jag inte det heller. Jag vill se honom växa, bli större och starkare. Bli sin egen person och fara iväg, ut i världen och upptäcka livet. Det är verkligen en salig blandning av känslor inombords.
Men innan lillebror kommer, så ska jag stanna en stund i nuet, gå på smådejter till vårt lokala café och njuta av att han är mitt enda barn. ♥
