Jag blir faktiskt tårögd när jag tänker på mina små frukostdejter jag hade med min äldsta son när jag var gravid. Bara han och jag. När han fortfarande var mitt e n d a barn. Vi pratade om detta hon och jag när jag kom över för att fotografera henne och hennes son. Och hon kände likadant. Att det gjorde lite ont i henne att tänka på det. För lite så är det. Den här tiden kommer inte åter. Alla mina egna minnen och känslor kom tillbaka och jag visste exakt vad som var viktigt att fånga här. Och det var han och hon, b a r a d e t v å , tillsammans. ♥
