Det är verkligen en speciell period i ens liv. Att kunna stanna hemma med sitt barn och bara få vara. Tillsammans. Min föräldraledighet är slut och jag har en mängd bilder på min son. Bilder på min son och sin pappa. Men jag har nästan inga bilder på oss tillsammans och det är sorgligt tycker jag. Nu har jag bara minnen kvar. Och för att vara ärlig, så kommer mitt minne inte räcka hela livet. Jag önskar att det fanns några bilder på oss, de små intima, men underbara stunderna som vi hade. Bara vi två. När jag ammade honom, när jag vaggade honom, när jag bytte blöja på honom. Det var högst vardagliga rutiner då. Men inte idag. Den vardagen finns inte längre och jag kan verkligen sakna den. Den underbara tiden med sin nyfödda varar bara under en kort period i våra liv. Man kan tycka att barnen växer alldeles, alldeles för fort! <3
